Neon är en komplicerad konstform som kombinerar färdigheter inom områden som kalligrafi, smide, glas, kemi och design. I Hongkong finns endast ett fåtal mästare inom neonyrket kvar. Anastasia berättar att hon förälskade sig i neonet och dess komplexitet under filmproduktionen.

– Neonet är ett fantastiskt hantverk som kräver att utföraren är zen. Om glasets böjning är perfekt betyder det att hantverkarens sinne är i ett perfekt tillstånd. Om böjningen är rörig däremot vittnar det om att hantverkarens sinne vandrar. Neonet svarar omedelbart även på den minsta sinnesrörelsen.

Under filminspelningen konsulterades neonmästaren Wu Chi Kai för att hantverket skulle komma fram i sin rätt. Mästaren lärde huvudrollsinnehavarna att gjuta och böja neonrör, något som Tsang menar var helt avgörande för filmen.

– Under träningsprocessen bildade Henick Chou (en av filmens huvudrollsinnehavare) också ett slags mästare-protege-relation med Mästare Wu, vilket också hjälpte honom att gestalta rollen som ung neonhantverkare.

M+ museum för samtida konst i Hong Kong har en pågående utställning av neonskyltar, och du uppmärksammar det ikoniska hantverket i din film. Håller framtiden för neon i Hong Kong på att omförhandlas på nytt?
– M+ har en permanent samling neonskyltar och förra månaden genomförde även museet Tai Kwun en ganska storskalig utställning av ett trettiotal neonskyltar. I utställningen fanns även rekvisita från A Light Never Goes Out som jag lånat från medborgarnas bevarandeorganisation Tetra Neon Exchanges samling. Tack vare dem och andra bevarandeorganisationer har många neonskyltar bevarats. Men även om de räddas och kan visas i museiutställningar är det tråkigt att majoriteten av skyltarna på gatan kommer att rivas på grund av de nya byggreglerna. En sak som ger mig lite hopp är att allmänhetens kärlek till neonskyltarna har fått en del butiksägare att göra nya skyltar enligt de nya bestämmelserna.

Erika Sahlqvist