Som sexåring byggde han själv skateboarden han aldrig fick. I dag tillverkar formgivaren Fredrik Paulsen saker konstant, möbler som signalerar en rå direkthet: färgsprakande och brutalt närvarande.

För inte så länge sedan levde Fredrik Paulsen på att sälja egenbyggda stolar till kompisar. I dag handlar det mer om att försöka navigera i floden av uppdragsförfrågningar, som bland annat har inneburit att skapa en utebiograf för Nobelmuseet och formge designbaren på Stockholm Furniture and Light Fair.

– Allt började egentligen med skateboarden jag aldrig fick. När jag var sex år tog jag saken i egna händer och snickrade en bräda att öva med: en planka med två fastspikade klossar där truckarna sitter. Eftersom jag är uppvuxen på landet gällde det även att vara kreativ för att hitta ställen att åka på. Det här var pre-internet, men tack vare tidningen Thrasher och skatefilmer blev jag introducerad till konst, mode och ny musik. Efter studenten tipsade en vän om en utbildning i möbelsnickeri, och plötsligt är vi här.

Stolen Easy Chair var det första objektet som fick luft under vingarna, när den 2012 började uppmärksammas allt mer entusiastiskt på periodens hetaste plattform Tumblr. Åtta år senare vann han Årets designer på Swedish Design Awards. 

– Jag hade jobbat helt kompromisslöst utanför den etablerade designbranschen väldigt länge, så det kändes jäkligt härligt att få veta att det jag gör faktiskt betyder något för andra än mig själv.

Med det nyetablerade möbelföretaget Joy Objects har han möjlighet att experimentera och göra produkter som är tillgängliga utan behöva kompromissa. Art Notes-favoriten Chair One är en av produkterna som säljs via Joy Objects, och den möbel som Paulsen också själv är mest stolt över. 

– Den är liksom essensen av allt jag håller på med. 

Fredrik Paulsen arbetar alltid med enkla och billiga material som är lätta att få tag. Det handlar dels om, förklarar han, att han varken har pengar eller tålamod, men framför allt att han är intresserad av den värdeförflyttning som sker när ett material byter kontext. 

– När jag började jobba med furu till exempel, användes det mest som ett konstruktionsmaterial, något som doldes inuti väggar och stoppade fåtöljer. Jag ville lyfta fram materialet och det psykedeliska mönstret som ådringen bildar.

Du har sagt att du tycker det är lite fult med design? 
– Mycket design som görs i dag är kommersiell och opersonlig, tillverkas i låglöneländer och skeppas kors och tvärs runt jorden. Samtidigt ses produkterna som tjusiga, men det enda de gör är att bidra till överkonsumtion. Det är för mig sjukt fult.

Själv ser han design som en aktivitet där den viktigaste aspekten är att skapa sammanhang att mötas och verka inom. Möblerna i sig vill han ska signalera en slags rå direkthet: färgsprakande, brutalt närvarande och inte så tillkonstlade.

Var går gränsen mellan konst och design?
– Det handlar om processen och den konceptuella idén bakom verket. Mycket av det jag skapar tillverkas i små upplagor och säljs via min gallerist, men eftersom jag oftast gör funktionella vardagsobjekt blir det design. Personligen är jag inte så intresserad av att dra skarpa gränser utan ser mitt skapande som gränslöst och tänjbart. Jag är intresserad av samtida urban kultur, och i den kontexten gör jag möbler.

Vad har du för projekt på gång i höst?
– Vi har en massa kul på gång med Joy. Bland annat ska vi medverka på Nobelprismuseets utställning Evigt Liv på Liljevalchs. Vi kommer även att göra ett exklusivt släpp tillsammans med Très-Bien Shop i London. Sedan hoppas jag verkligen att jag hinner jobba så mycket som möjligt med nya grejer i ateljén.

Karolina Modig