Det råder febril verksamhet på Galleri Arnstedt. Det är tre dagar kvar innan utställningen Ex-studenter från Konsthögskolan i Malmö öppnar, och i ett av utställningsrummen håller norska Oscar Eriksson Furunes på att justera sitt verk. Vid första anblick ser det ut att vara abstrakta skulpturala verk i blått glas. Men när man går närmre ser man att varje mindre verk är ett fragment av ett större fotografi. 

– Fotot är från Helsingfors, från ett skumparty på en gayklubb på 1990-talet. Jag arbetar mycket med att fragmentera historiska bilder genom både färgen och uppdelningen. Materialet är faktiskt polyester, vilket är flytande. Jag lägger till kemikalier för att det ska bli hårt och så jobbar jag med att blanda pigmenten för att skapa olika nyanser. I det här fallet blågrönt. Det är den transparanta effekten som gör att den upplevs som glas, berättar han.

I samma rum visas även Rebecca Janssons serie artist’s books, där elva handbundna böcker gjorda med varsin inbunden originalteckning i blyerts, presenteras.

– Jag jobbar främst med blyertsteckningar, ofta i väldigt liten skala. I det här arbetet har jag arbetat med blyertsteckningar i kombination med böcker. Jag gick faktiskt en kurs hos en bokbindare i höstas, det var en väldigt spännande process att arbeta med boken som medium och även som ett presentationsmaterial.

Fågeln verkar vara ett återkommande motiv, hur kommer det sig?

– 2017 fick jag av en slump kontakt med en konstnär från Bogotá i Colombia och det var via henne den där tanken på att skicka någonting på posten uppstod. Hon skickade ett litet frimärke med en fågel till mig som försvann längs vägen. Flera år efteråt landade det som en ingång till ett konstnärligt arbete.

I Grälls Johan Kvarnströms akrylmålningar ackompanjeras varje verk med ett litet svartvitt fotografi av konstnären själv i trollkarlshatt, vilket utgör en rolig kontrast till de andra två konstnärernas mer sobra uttryck. Han håller precis på att byta plats på några av de mer färgstarka verken.

– Jag är väldigt intresserad av relationen mellan olika verk, i det här fallet spelet mellan fotografierna och måleriet. På något sätt tänker jag att de föreslår ett slags narrativ. Fotona är tagna med en viltkamera från mina föräldrars sommarstuga. Det är lite rebusartat – vad är det som skapas tillsammans i ett utställningsrum mellan de olika verken? Stjärnorna är till exempel ett element som ingår i princip i alla målningar och som kan få olika typer av betydelse.

Angränsande till det stora utställningsrummet finns två mindre rum där jag först fastnar vid Daniele di Girolamo kinetiska ljudverk, där grus uppsamlat från havet åker runt i en cylinder och ska efterlikna havets vågskvalp. Tillsammans med ljudverket visas tre storslagna skulpturer från serien Sleeping Baroque, där ark av läder och polyeten under upphettning har bildat fantasifullt undersköna former som är tänkta att efterlikna de spår som kroppen lämnar efter sig i en obäddad säng.

Alldeles bredvid hittar man ett annat ljudverk av Köpenhamnsbaserade Clara Mosconi. Mosconi har i detta verk och genom några teckningar belyst språkets och röstens periferi. Det är lekfullt, esoteriskt, och man börjar genast tänka på Christine Ödlunds konstnärskap när man ser Mosconis paralingvistiska index, där hon har hittat på 32 nya symboler som representerar de ickeverbala ljuden i vårt språk.

Malin Ebbing