Uttrycken i I staden växer ett fält växlar mellan måleri, skulptur, fotografi, installationer, konceptuella uttryck och verk med politiska och sociala förtecken.

Här finns konstnärer som Sigrid Holmwood, som själv odlar växter till pigment. För de verk hon visar här, som handlar om Malmös häxprocesser under 1500-talet, har hon bland annant färgat vepor med krapprot, en växt som dåtidens kloka gummor använde för att framkalla missfall. 

Carola Grahn, född i Jokkmokk, visar en trädinstallation. ”Träden minns, ser och hör och ropar outtröttligt det vi inte låtsas om, eller det vi kanske har glömt.”, säger hon om verket Vidderna ropa, Trollpilen. Det består av en döende trollpil och är en reflektion över bruket av skog och natur, samt hierarkier kulturer emellan. ”Genom trädet ljuder en komposition av röster och läten som markerar samernas närvaro; en sorgsen jojk, hundskall och renbjällror som skramlar.”

Samaneh Roghani demonstrerar i sitt verk Perpetual Ultimatum parallellt med kvinnorna hemlandet Iran. Verket undersöker hur kvinnor genom aktivism kämpar för rättigheten till sina kroppar, jämlikhet och frihet.

”Utställningen befolkas av mödrar, fäder, demoner, änglar och autonoma kamrater. Det sakrala är närvarande och det är också döden. Med hjälp av omsorgsfull materia uppstår förbindelser i en blågrön rymd”, beskriver curatorsteamet – som består av Malmö Konsthalls chef Mats Stjerstedt, samt Emily Fahlén, Asrin Haidari, Elena Tzotzi – utställningen. De sammanfattar:

”En gemensam polyfoni av uttryck, röster och erfarenheter förmedlar en stark tro på konsten och en vilja att dela den vidare”.

Karolina Modig