Judy Chicago,
The Dinner Party (1979)

Amerikanska Judy Chicagos verk The Dinner Party sägs ofta vara det första verkligt episka feministiska konstverket – ett banbrytande verk som öppnade nya dörrar för kvinnliga konstnärer.

The Dinner Party kom till i en tid i USA då 99 procent av alla recensioner handlade om manliga konstnärers utställningar, och 100 procent av de statliga bidragen för konstnärligt arbete gick till män. The Dinner Party blev en del av det ”feministiska projektet” i USA, som protesterade mot den manliga dominansen. Verket påbörjades 1975 i Judy Chicagos ateljé, och under de fyra år som produktionen pågick involverades över 400 volontärer.

Verket består av tre långa bord placerade i en triangel på ett podium av vitt kakel. Runt bordet finns platser tillägnade 39 historiskt betydelsefulla kvinnor. Varje gäst har fått en personligt utformad löpare, en tallrik och en vinbägare i guld. De är endast placerade på den ena sidan av borden, för att visa sin tydliga referens till Leonardo da Vincis 1400-talsmålning Nattvarden. I en intervju berättar Judy Chicago att hon inte delar några åsikter med Donald Trump förutom den om att fake news existerar. ”Att en manlig Gud skulle ha sträckt ut sitt finger för att skapa mannen […] det är fake news.”

De 39 kvinnor som sitter vid borden har bjudits in för sina livsgärningar inom kultur, filosofi etcetera, men också för att de har gått i konflikt och dialog med det samhälle de befann sig i. Här finns bland andra författaren Virginia Woolf och kompositören och suffragetten Ethel Smyth. På kakelgolvet kan man läsa ytterligare 999 namn som Chicago ville lyfta, inklusive de svenska författarna Nelly Sachs och Selma Lagerlöf.

När verket visades för första gången 1979 var kritikerkåren i huvudsak negativ, men det hindrade inte utställningen från att slå publikrekord på varje plats den visades. En rimlig del av kritiken handlade då, och även i dag, om bristen på mångfald – den vita, västerländska övervikten är påtaglig. Men genomslaget som The Dinner Party bidrog med för den kvinnliga konsten är samtidigt odiskutabelt. En ny publik hittade till konsten, och för Judy Chicago själv innebar verket ett skifte i hennes eget konstnärliga fokus. ”The Dinner Party visade att det finns en kraft i konst som behandlar ämnen som ligger människor nära. Jag kunde aldrig mer arbeta med ämnen som bara en liten, elitistisk grupp bryr sig om efter att jag hade fått se kraften i The Dinner Party.”

Text Karolina Modig