I upplevelsen ingår bland annat ”tredimensionellt ljud”. Vad är det?

– Tredimensionellt ljud är så kallat “binauralt” ljud vilket betyder att ljudet spelats in med två rundstrålande så “kondensatorkapslar”, inbyggda i konstgjorda öron monterade på ett hölje som liknar ett människohuvud. Inspelningar som spelas upp i högkvalitativa hörlurar ger lyssnarna en upplevelse nästan identisk med vad de skulle ha hört med sina egna öron vid inspelningsplatsen, med en hisnande känsla av rymd.  

Verket är 20 minuter långt, men ska man döma av tidigare besökares upplevelser är det snarare som att tiden upplöses och försvinner.

– Vi hoppas att verket kan få besökarnas idéer om vad konst kan vara att utvidgas. Att konsten får möta livet och att mörker, skuggor och otydlighet inte skapar irritation utan öppnar upp en förmåga att kunna existera i osäkerhet: att inte veta, att inte göra. Att det ger perspektiv, rörlighet och en känsla av tillhörighet i världen.

Involution är inspirerat av Peter Weiss roman Motståndets estetik. Vad handlar den om och på vilket sätt har den inspirerat till verket?

– Motståndets estetik handlar om den antifascistiska motståndsrörelsen i Europa under 1930-talet och andra världskriget. Involution är inspirerad av öppningsscenen som utspelar sig på Pergamonmuseet i Berlin 1937, där tre unga män står framför Pergamonfrisen där gudarna Zeus, Athena, Ares, Gaia och andra attackerar jättarna, vars kroppar framställs som ormar, lejon och andra djur. 1878–1886 finansierade den preussiska staten arkeologiska utgrävningar och frisen flyttades till Berlin från den antika staden Pergamon i det samtida Turkiet. När Weiss huvudpersoner studerar striden är det fascistiska och nazistiska hotet överhängande. Romanen diskuterar kommunistiska stridsstrategier och hur arbetarna som bar frisens marmorplattor förädlade dem med sin skicklighet och kroppsliga ansträngning.

I Involution triggas deltagarna att engagera sig i varandra och röra sig genom olika lager av verkligheten. Verket beskriver på ett sätt ett samhälle i ett tillstånd av inre friktion, där betraktarens uppfattning eller inre projektioner utspelar sig framför oss. Bilden/projektionen av Pergamonfrisen formas, omformas och glider förbi, som minnen av en krossad civilisation, och berättarrösten i verket frågar besökaren: ”Tror du att du kan motstå mig samtidigt som du följer mig?”

Karolina Modig