Matkonstnären, upplevelsedesignern och curatorn Josefin Vargö skapar måltider som väcker gamla minnen, nya tankar och oväntade möten.

I en container på en terrass ovanför Hötorget i Stockholm förbereds en måltid. På bordet ligger råvaror att lukta och ta på: äpple, granskott och torkade blåbär, men ingen får reda på menyn som ska serveras. I stället finns här en karta med olika stadsdelar i Stockholm, och en skala att fylla i för varje rätt – ”överraskande” högst upp och ”förväntat” längst ner. Utifrån ser det ut som vilken restaurang som helst. 

Middagen, som designades av matkonstnären Josefin Vargö i samarbete med måltidsekologen Ayhan Aydin, byggde på ingredienser och rätter kopplat till olika platser i Stockholm; Sibirien, Hötorget och Fittja, med syftet att uppmuntra diskussion om till exempel mångfald. För att ge gästerna chansen att fokusera på doft, smak och textur kopplade till platserna, fick de reda på vad de hade ätit först efter måltiden. Hela upplevelsen var noga designad och skräddarsydd av Vargö för att väcka gamla minnen och nya tankar. 

– Jag är utbildad keramiker, men till skillnad från arbetet med keramiken tycker jag om att skapa något som är efemärt, något flyktigt. Materialet försvinner efter ett tillfälle och det är minnet av upplevelsen som besökare, deltagare och jag lämnas med. Att äta eller dricka är något väldigt kroppsligt, intimt och personligt, det kan beröra en på så många olika plan, säger Josefin Vargö, som också har läst experience design på Konstfack. 

Att det blev just mat som hon fastande för som material beror också på att det speglar vår samtid. 

– Vi behöver alla äta. Det är något fundamentalt och ett behov som vi alla kan relatera till. Sedan har vi alla olika tillgång till råvaror, olika kulturella ritualer och attityder kring råvaror och måltider i sig, och våra egna preferenser kring smak, doft och textur. Det finns så många olika aspekter med råvaror, mathantverk och måltiden som är intressanta att jobba med.

Detta kan till exempel uttrycka sig i något så alldagligt som bröd. Genom att ta med sig den unika vetesorten YQ från England till Sverige, och sedan så den vid hennes föräldrars hus i Markim i Vallentuna, samt på hennes sambos familjelantställe på Fårö, fick Josefin Vargö en fördjupad förståelse av dess egenskaper. När hon hade skördat vetet bakade hon bröd med det, för att ytterligare förstå processen och värdet av råvaran. Det hela kulminerade i ett digitalt event för The Museum of English Rural Life (Merl), där deltagarna fick surdegar (från ett surdegsarkiv som Josefin Vargö startade 2011, där hon samlade in surdegar och beskrev människors historia) hemskickade till sig via posten.

– Vad krävs egentligen för att producera 1 kilo vete? Jag ville ta reda på vilka skillnader som träder fram om man odlar det själv, jämfört med industriellt jordbruk som utarmar jorden och skapar en skev marknad. Det har blivit väldigt påtagligt inte minst genom kriget i Ukraina. Tillgängligheten på råvaror är inte ändlös och strukturen på vårt moderna matsystem är väldigt ohållbart, skört och orättvist. En kris kan markera trasiga strukturer och en förgänglighet som lätt tas föregivet. Men det krävs arbete och mod att göra något för att skapa förändring, säger hon. 

En stark drivkraft i Josefin Vargös konstnärskap är också att skapa oväntade möten mellan människor. Hennes verk går ofta ut på att deltagare triggas att interagera med varandra för att slutföra verket. Det kan vara mötet med mellan kompisar, men också främlingar som möts för första gången. Detta kan ske i form av en middag som den på Hötorgsterrassen; som en installation där deltagare fick ”smaka på ljud” som under Clandestinofestivalen, eller som en del av en utställning där deltagarna själva komponerar sina rätter, som till invigningen av Statens Konstråds nyrenoverade lokaler under hösten 2022. Med inspiration från byggnadens historia skapade Josefin Vargö ätbara verk som besökarna fick sätta ihop i en egen invigningsbakelse och tappa upp alkoholfria årtalsdrinkar. Smakerna var komponerade utifrån årtal knutna till viktiga tidpunkter och händelser i byggnaden Kasern II:s historia.

– Ofta får alla ta del av ”samma” upplevelse, men man upplever den alltid olika. Och det är just det som är intressant: skillnaden i hur man upplever något och vad det betyder för en. Det triggar i gång känslor och reaktioner på ett sätt som ofta gör att folk vill dela med sig och berätta om sina upplevelser. Jag är intresserad av att skapa möten och tillfällen för människor att se vardagen ur ett annat perspektiv, säger Josefin Vargö.

Jonna Dagliden Hunt