Moley Talhaouis skapande cirklar mycket kring rädsla och ängslan, i all sin komplexitet.

– I mer andliga sammanhang kan man byta ut ordet ängslighet mot ego, och den dualism och konflikt som hela tiden pågår inom oss. Jag tror att allt skapande i grunden är kopplat till längtan att bli sedd. Rädsla och känslan av att inte höra till ligger bakom eller framför det som genom en skapandeprocess kan bli något väldigt attraktivt, något vackert eller kanske störande – något som skapar reaktioner hos andra människor. Det är det mest centrala ämnet i alla mina tankebanor, i allt mitt sökande. Genom konsten har jag ända sedan jag var liten kunnat definiera det lite bättre. Jag har alltid haft en dialog med mig själv om vad syftet är med det jag gör.

Även som liten?
– Ja jag tror det. En dialog med rädsla hade jag absolut, den har varit väldigt central i mitt liv. Men det finns också stunder som är helt fria från rädsla – vissa kallar det för trans, andra för flow. Den stunden då hjärnan kopplas på uppstår rädslan igen, för med medvetenheten kommer alltid någon form av värdering.

Känner du som konstnär av en konflikt mellan att befinna dig i ett harmoniskt skaparflow, och att visa det du skapat? Innebär kontakten med publiken då en rädsla igen?
– Nej, att visa upp mina verk är nog det lättaste för mig. Att vara genuint klar är en stor del av processen. Jag har ett konstant arbete med mig själv där jag lär mig att bli mer klar för varje verk jag gör. Ju närmre jag kommer den känslan eller ju ärligare jag är i det avslutet, desto färre problem har jag att visa dem.

Moley Talhaoui har målat och tecknat i princip utan avbrott så länge han kan minnas. 2018 tog han dock en medveten paus, som ledde till att han kunde organisera en riktning i sitt arbete.

– Fram till den punkten hade jag en mer utforskande nyfikenhet som handlade mycket om begränsningar till den ”ram” som hade blivit jag. Min skola har varit att kunna göra vad jag vill utan att begränsa mig. Att göra något väldigt abstrakt ibland, eller andra gånger gå in i något väldigt figurativt, har varit ett sätt för mig att sträcka på mig och se min kapacitet. Men efter den här perioden har känslan varit någon typ av lugn. En klarare riktning.

Hur skulle du definiera den?
– Den är bara jag. Konsekvent är kanske det bästa ordet för att beskriva det.  

I utställningstexten finns ett citat från den indiske filosofen Jiddu Krishnamurti: ”The  sunrise and sunset are in order; all the stars, the planets, the whole thing is in perfect order.” Det kan tänkas syfta på den rytm som finns i målningarna, som samtidigt ger känslan av rörelse och ordning, och där mixen av abstraktion och figurativa detaljer kan kopplas till det både oförståeliga och logiskt funktionella system som hela universum vilar på.

Kommer du att stanna i det här nya uttrycket ett tag framöver?
– Det tror jag. Jag känner att jag vill vara mer konsekvent. Det är inte lika nytt för mig som för betraktaren, och det finns andra dimensioner i mitt skapande. Men dem behåller jag nog helst för mig själv. Som anteckningar.

Karolina Modig