Sisters, Saints, ands Sibyls (1992–2021) behandlar Nan Goldins traumatiska förlust av hennes sju år äldre storasyster Barbara, som tog livet av sig som 18-åring. 12 år gammal började Barbara göra uppror mot familjens strikta normer och samhällets likriktning. Med monoton röst berättar Nan Goldin hur vardagen fylldes av våld mellan Barbara och mamman, och om hur föräldrarna valde att hantera dotterns uppror genom att institutionalisera henne. Barbaras uppväxthelvete skildras genom familjefoton, skrikande röster ur inspelningar från barndomen, och Nan Goldins entoniga berättande. Det är händelserna som det här verket berättar om som är grunden till mycket av det som sedan blev Nan Goldins liv.

The Other Side (1992–2021) skildrar Nan Goldins tid med dragartister i Boston, medan Fire Leap (1992–2021) visar porträtt av barn med all deras komplexitet och känslor så nära kameralinsen att de vibrerar i rummet. Memory Lost (1992–2021) berättar om det avgrundsdjup som drogberoende kan öppna upp i livet. Oskarpa bilder ljudsätts med berättelser som likställer känslan av avgiftning med att bli levande begravd; om hur ruset betyder allt. Sirens (1992–2021) är ihopklippt av material från ett 30-tal av hennes favoritfilmer, och ger i kontrast till Memory Lost en känsla av allt det – ruset, njutningen – som gör att ett drogberoende uppstår.

Nan Goldin har under stora delar av sitt liv arbetat med att uppmärksamma både dem som dog under aids-epidemin, och ­– bland annat genom grundandet av aktionsgruppen P.A.I.N (Prescription Addiction Intervention Now) 2017 – kämpat aktivt för att ställa familjen Sackler inför rätta;  Sacklerfamiljen som har tjänat miljarder på det beroendeframkallande smärtstillande preparatet Oxicodin som Nan Goldin själv varit beroende av, och som har dödat tusentals människor i USA i en ännu pågående epidemi.

Utställningen tar 2,5 timmar i sin helhet, och att se allt i ett svep är troligtvis övermäktigt för de flesta. This Will Not End Well är en berörande och drabbande utställning som helst bör upplevas i fler än ett besök.

Karolina Modig