– Orden “Uncountable Ambience” blir lite märkliga när man sätter ihop dem, och det är just det som refererar till collaget. Man kan se att delarna är hoplimmade, men de ”fastnar” på ett sätt också i den nya bilden. Framför allt sammanfogar jag dem för att beskriva den samtid vi lever i, där vi inte längre kan kategorisera, särskilja, bestämma eller differentiera vår omgivning – vi är förlorade mellan konsument och producent.

Hur ser processen ut när du skapar dina bilder?

– En del av processen går ut på att fjärma bilden från vad den representerar. Jag skapar mina collage genom att projicera bilder på tablåer som byggs upp i studion. Jag manipulerar alltså bilder digitalt och projicerar dem på material som lera, frigolit, utklippt kartong, trasiga LCD-skärmar – material som byggs upp till tablåer och fotograferas i studion. Ibland upprepar jag processen flera gånger tills en ny bild träder fram, igenkännbar och främmande på samma gång. Bilderna blir till slut som blandningar av de material jag tillverkat, av tablåerna och av fragmenten av vad de representerar – en säl, en fågel, en motor ...

Vet du hur du vill att den slutliga bilden ska se ut när du börjar, eller är det processen som bestämmer åt dig?

– Det är väldigt mycket processen som bestämmer och som skapar bilderna. Men sen är det också en av hundra som kommer igenom urvalet av bilder som passar för ändamålet. Kriteriet för att passera genom filtret är att bilden klarar av att balansera mellan illusionen och det konkreta. Så man kan dels se bildens process, bitarna av trä, papper, lera, frigolit – och dels illusionen: en solnedgång med en vilande varelse, en svamp eller en veke, ett lurande öga i metall, ett par spottande läppar – eller är det en säl på en sten?

Vilka andra tankar och idéer flödar genom din kreativa process?

– De parallella tillstånden av att navigera i vattnen mellan samtidens friktionsfrihet och tröttheten i att bli runtskuffad. Lättheten i att inte behöva hantera tyngdkraften och längtan efter att få grabba tag i en fysisk närvaro.

Mina bilder rymmer referenser till natur och material, enkelt uttryckt saker som hör hemma i friktionens värld, eller den fysiska världen. Jag söker friktion men är inte på jakt efter det ursprungliga; det handlar inte om en sentimental återgång till naturen (vad nu naturen är). Man skulle kunna kalla min process för en friktionsmaskin, där jag försöker nagla fast bilder i en ny slags tillhörighet som skapas i ateljéns fysiska tid och rum – och så småningom i den fysiska tiden och rummet för utställningen, där bilderna förhoppningsvis skapar en ”oräknelig atmosfär” av illusioner som betraktaren kan falla in i och ut ur – som ett sätt att träna sin föreställningsförmåga.

Karolina Modig