Reyhani arbetar med skulptur, i material som marmor, sten, textil och trä. Ända sedan hon var liten har hon arbetat med händerna och skapat saker, hon pysslade med sin mamma, stickade och sydde väskor och kläder, tog målerilektioner där hon lärde sig att kopiera oljemålningar.

– Senare studerade jag film vid Soore-universitetet i Teheran och hade tankar på att bli klippare eller regissör. Under studietiden blev jag även antagen vid skulpturavdelningen vid Teherans universitet, och bestämde mig för att byta till den utbildningen. Jag förälskade mig i arbetet där och blev kvar!

Den 14 januari plockade Reyhani ner sin utställning Boostân, som visats på Gävle Konstcentrum från mitten av november. Boostân betyder trädgård eller fruktträdgård, och är titeln på en bok som skrevs på 1200-talet av den persiska poeten Saadi.  

– Utställningen pendlade mellan att vara en skog och en trädgård, både vild och kontrollerad. Det fanns både en melankoli och en skönhet, en oro och ett lugn i utställningen. Den började som en vandring genom en mörk skog som öppnar upp sig till en grönskande trädgård. I bakgrunden hördes en kvinna sjunga en vaggvisa, en inspelning av min mamma som sjunger för min dotter, vind som blåser genom träden och fåglar som kvittrar.

I april är Samaneh Reyhani aktuell med en utställning på Cecilia Hillström Gallery i Stockholm, samt med några offentliga utställningar. Hon är nu alltså även aktuell med Art Notes spellista för januari–februari, som innehåller ett urval musik och poesi som hon samlat på sig genom åren. 

– Det är sådant som jag liksom har på hyllan i ateljén, som jag kan plocka fram och lyssna på då och då. Det är en spretig lista, från traditionell folkmusik och mer introspektiv, mystisk traditionell musik, till poesi och mer dansanta låtar. Jag behöver de olika stämningarna, energi och stillhet. Ett genomgående tema i spellistan, men också i den persiska musiken och poesin, är kärlek. För mig uttrycks den nästan starkast i vaggvisan där jag finner den största kärleken, men också en melankoli, nästan sorg.

Vad snurrar mest i dina lurar just nu?

– På sista tiden har jag lyssnat mest på inspelningar av uppläsningar av persisk poesi och berättelser när jag arbetar, det har inte blivit lika mycket musik som vanligt. En del av poesin och berättelserna finns med i spellistan.

Visst finns berättelser i form av sagor, poesi och litteratur också inlindade i ditt konstnärskap?

– Jag har en nära relation till den persiska poesin och litteraturen och refererar ofta till den i texter och titlar. Det finns en mystisk, melankolisk ådra i mycket av den persiska poesin, mer eller mindre uttalad, som jag relaterar till och som är nära kopplad till min egen praktik. Ibland kan ett verk ta sin början i litteraturen, i en impuls eller inre bild som jag upplever när jag läser. Oftast är det som att en dikt eller en del av en berättelse kopplas till ett verk efter att det är färdigt, och liksom berättar för mig vad verket ”är”.

Lyssna på Samaneh Reyhanis spellista ovan eller här.

Karolina Modig