Sara-Vide Ericson
Desire of the Tail
Svenska Institutet/Institut Suédois
2023.10.17–2024.02.18

Paris: Sara-Vide Ericson rör sig ständigt i gränslandet mellan fiktion och verklighet. Linnéa Ruiz Mutikainen har träffat henne på Svenska Institutet i Paris, där hon är aktuell med utställningen Desire of the Tail.

För Sara-Vide Ericson symboliserar naturen både trygghet och befrielse. Hon är uppvuxen i Glössbo i Hälsingland, vid 91:an mellan Bollnäs och Söderhamn, som hon själv beskriver det. Tänk så här: om du inte fick skjuts till din kompis hade du förmodligen bara en leråker att roa dig med. Ericsons familj hade en häst, vilket blev hennes räddning. Hon red upp till bergen för där kändes det tryggt. Hemma var det fullständigt krig.

– Jag skulle aldrig ta våld över någon annans kropp eller utsätta någon för det jag själv har utsatts för. Så i min konst tänker jag på min kropp som allas kropp. Jag tar mig friheten att använda mig själv för att ordlöst överföra en erfarenhet, från mig till färgen och mitt måleri, säger Sara-Vide Ericson.

Den kollektiva erfarenheten är konstant i hennes verk, hon ser det som ett nytt språk att låsa upp och sedermera bemästra. Det bottnar i upplevelser på individnivå, ofta bilder baserade på egna erfarenheter som alla kan relatera till. 

– Alla mina erfarenheter kan bli förstådda av andra, vilket är någonting som inspirerar mig – precis som att jag kan få insyn i andras erfarenheter även om jag inte har upplevt dem själv. Det är något av det märkligaste i konsten: plötsligt kan du stoppa ner din arm och känna något främmande.