Ett av utställningens centrala verk är filmverket 12:30, som påbörjades 2016 men fortfarande utvecklas i nya versioner. Verket utgår från olika familjemedlemmars berättelser om det hem i Iran som man lämnade 1978. Teckningar och 3D-modellerade animationer av minnesbilder blandas till en visuell koreografi av minnen och illusioner. Stundtals känns det som om rum och hela miljöer är på väg att ta form inför våra ögon, bara för att ögonblicket senare falla sönder i sina minsta beståndsdelar i ett pulserande förlopp. Som den berömda tvålen i badkaret glider minnet oss ur händerna just när vi trott oss ha fångat det. Och så får vi börja om igen.

En annan del av utställningen utgörs av vindlande skulpturer av porslin, bestående av större och mindre fragment av andra porslinsföremål som Sirous Namazi slagit sönder och limmat ihop i nya konstellationer. Här och var urskiljer man bekanta former: en figurins ansikte, en snögubbe, örat på en tekopp. Föremål som en gång prytt någons hem har slunkit in i ett annat sammanhang och förvandlats till objekt på gränsen mellan det formlösa och det fysiska, ett intryck som förstärks när Sirous Namazi låtit fotografera skulpturerna och fått en digital broderimaskin att reproducera dem. Här och var sladdar den digitala tekniken, reproduktionens exakthet löses upp och omformas till en språngbräda för vår fantasi.

Magasin III har alltsedan starten 1987 producerat ett långt pärlband av signaturutställningar med samtidskonstens svenska och internationella fixstjärnor: Chris Burden, Janine Antoni, Mona Hatoum, Christine Ödlund, Katharina Grosse, Gunnel Wåhlstrand, Tony Oursler och många, många fler. Efter att ha varit stängt under perioden 2017–2020 har man sedan nyöppningen skapat en urstark plattform med filial i israeliska Jaffa, samarbete om curatorutbildningen vid Stockholms universitet och konsthallen Accelerator. En maktfaktor i svenskt konstliv som saknar konkurrens.

Anders Olofsson