I Lund ligger Skissernas Museum, en konstdröm med tusentals verk som presenteras med vad som känns som bultande glöd och äkta glädje över allt de har att visa. 

Visste ni att det finns en skattkista i Lund, fylld med 30 000 dyrgripar? Skissernas Museum heter den och den har funnits där sedan 1934. Jag var där för första gången nyligen och att det var på tiden är en underdrift.

Jag älskar skisser; en konstnärs snabbt nedtecknade första intryck eller tolkningar, linjer som håller på att bygga upp någonting större. Det ofullständiga, oklara, som drar in en just för att det är ofärdigt, på väg att bli något mer. Men också för att det finns en möjlighet att i tanken själv färdigställa verket. Konstnären har gjort sin del, nu får jag som betraktare stå för resten: fylla i och skapa det sista så som jag vill. Eller bara låta det vara.

Skissernas Museum har alltså 30 000 verk i sin samling: skisser som gjorts av både svenska och internationella konstnärer, från tidigt 1900-tal fram till i dag. Det kan vara snabbt nedklottrade blyertsskisser eller fem meter höga gipsskulpturer, några är helt färdiga verk. Sedan museet grundades har konstnärer skänkt eller sålt skisser till museet och samlingen växer ständigt. Fokus är skisser på offentlig konst, alltså konst som har gjorts för platser som är tillgängliga för allmänheten, för dig och mig. Många känns igen av de flesta, till exempel kopparstatyn av Margaretha Krook som med sin uppvärmda och smekpolerade mage står utanför Dramaten i Stockholm, eller den vandaliserade Zlatan-skulpturen i Malmö.

Här visas även tillfälliga utställningar, just nu med utvalda verk från den så kallade Coronasamlingen, som Statens konstråd byggde under 2021 med ett budgettillskott från regeringen på 25 miljoner kronor, med syftet att stötta Sveriges konstliv under pandemin. Coronasamlingens verk kommer att placeras på statliga myndigheter runt om i landet – från Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Skatteverket, till domstolar, universitet och ungdomshem.

Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig av mitt första besök, men det var inte känslan av att ha inträtt i en skattkammare. I rummen som visar verk ur museets samling fyller konsten väggar, golv och tak: tavlor och teckningar hänger sida vid sida, över och under varandra. Skulpturskisser står i täta grupper på upplysta hyllor, vi kryssar mellan stora gipsstatyer. Men trots mängden blir det inte stökigt eller svåröversiktligt. Snarare mäktigt. Jag har två barn med mig, de brukar sällan jubla över ett museibesök men på Skissernas Museum är de fångade – även när vi går runt i Coronasamlingen där många av konstnärerna är relativt oetablerade eller verkar mer lokalt på platser runt om i landet. 

För Coronasamlingen har ett antal verk valts ut från de över 500 som köptes in under 2021. Jag är inte helt objektiv när jag går omkring här, jag var själv redaktör för den bok som Statens konstråd gav ut om samlingen, och har intervjuat och skrivit om många av de konstnärer som ställs ut. Men jag har inte sett mer än några få verk live förut, och alla jag ser överträffar bilden. Jag stannar lite extra länge framför målningen Biljardbord på rutigt golv av Elizabeth Thun, som hänger bakom den mäktiga skulpturala installationen Trofé Collection av Signe Johannessen; den flytande/flygande skulpturen In the Grey av Lisa Wallert och Television av Fredrik Nielsen, målningen Vattenprov av Helmtrud Nyström, filmen Innan vi fanns av Sam Hultin och det tvådelade fotoverket Yaad-dasht – Där minnets landskap tar vid av Shiva Anoushirvani. Här finns också en av 2022 års mest uppmärksammade unga konstnärer, Lap-See Lam, representerad. Verket Beyond Between är vackert, men gör sig bäst i en kontext där fler av hennes verk samverkar.

Utställningen har pågått sedan oktober och varar till mitten av februari. Passa på att se Coronasamlingen innan dess, men när som helst den skatt som Skissernas museum sitter på och som visas upp så otroligt fint.

Karolina Modig